Racerapport Göteborg City Race 6 maj
Akta er för stadslopp… det är farliga
saker. Göteborgs-racet var en skräckblandad förtjusning med ett hårt
avslut.
Test fredag
Under fredagen hade vi två testpass. Ett
på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Det första passet gick i regn
vilket var en ny upplevelse. Räcken och taskig sikt gjorde att jag mest
puttrade runt och kände efter.
Testpass två var
också blött men nu gasade vi på lite. Bilen gick kanon i blötan och jag
noterade femte bästa tid totalt med regndäck. Undan för undan torkade
banan upp och dom andra skiftade till slicks. Vi valde att ligga kvar
med regndäck bara för att få så många varv i ryggen som möjligt och inte
tappa tid.
Test lördag
Lördagsmorgonen inleddes med ytterligare ett testpass. Nu åkte vi på
slicks och jag fick inte alls till det. Vid ett tillfälle fick farsan
fälla ut backspegeln när jag stod i depån då vi var lite väl nära räcket
vid den snabbaste chikanen.
Kval
Direkt efter test var det dags för
kvalet. Vi mjukade upp bilen en aning fram då jag tyckte bilen snabbt
vart understyrd i dom snabba chikanerna. Mycket trafik ställde dock till
det (läs Claes släpper förbi folk som är så jäkla mycket snabbare…) så
jag fick inte så många fria varv innan Aris ropade in mig i depån. En
snabb koll av lufttryck och sedan ut igen var tanken. Då börjar lådan
helt plötsligt droppa olja inne i depån och det var det kvalet det… Även
denna gång fick backspegeln på högersidan fällas ut eftersom jag
återigen skrapat den emot räcket.
Näst långsammaste tid
vart i alla fall resultatet.
Race 1
Äntligen dags för ”the real thing”. Kval
och tester är ju en grej men inte alls speciellt roligt i jämförelse med
tävlingsmomentet. Jag fick en rätt bra start och lyckades tränga mig
förbi Sahlén i BMW:n in i första böjen. Framför mig hade jag nu Micke
Ohlsson i Peugeoten och Patrik Olsson i Sciroccon. Ut ur dom långsamma
böjarna tappade jag rätt mycket mark men på baksidan av banan vid dom
snabba böjarna gick Alfan som en raket. Den trodde väl det var
serpentinvägar i Italien för varvtiden sjönk ganska snabbt ner till
under 49 sekunder vilket var ca 1 sekund snabbare än jag tidigare
presterat.
På start & mål rakan
försvann Peggans bromsar som jag körde om och jag var nu ett par
sekunder bakom Folkan. Bakom mig hade jag hela tiden Sahlén jagandes men
jag fick till det rätt bra på dom partierna där det fanns risk för
omkörning att han aldrig kom riktigt nära. Minns att jag hann tänka att
nu ska jag ta det lite lugnare och bara ligga i rätt spår och spara
däck. PANG! Och helvetet bryter löst! Jag får en otrolig smärta i nacken
när bilen flyger in i muren i runt 130 blås. Jag kommer för nära räcket,
igen, med höger bakhjul som driftar ut och det ändrar kursen som
absolut inte får ändras till att bli en hård träff i väggen på banans
vänstra sida. Att bromsa efter detta hjälper inte ett dugg då hela
hjulet med bromsok, nav och allt studsar förbi och lägger sig på anda
sidan banan. Jag glider nästan hela rakan innan skrotet stannar. Suck,
bedrövelse, vad ska farsan säga och tror sambon att jag lever? Ska jag
kanske stänga av motorn? Och hur mycket kommer inte detta att kosta?
Efter att
funktionärerna dragit mig med fyrhjuling dom sista 20 metrarna på vad
det känns som bara underredet så kan jag i alla fall kliva ur bilen
genom passagerar dörren. Den vackra Alfan ser lite hängig ut men den
nymonterade splittern fram är i alla fall hel.
Tillbaks till depån
så möts man av ett dystert gäng som i alla fall är överens om att bilen
gick som faan och hade vi bara kommit i mål så hade vi nog kommit på
pallen denna gång också. Nu vart det istället en tidig lastning av
skrotet som denna gång tog ca 2 timmar istället för tre
minuter….Motorsport är en sjuk sport!
Inför nästa race
Nu kommer bilen plockas isär och se hur
pass stora skadorna är. Förmodligen är det inga stora problem utan det
svåra blir att få tag i vissa delar till hjulupphängningen som inte
längre tillverkas eller på annat sätt går att få tag i. Mycket jagande
blir det men det är man van vid!
På återhörande!
//Claes Hoffsten |